De första stegen mot antirasism – arbetsbok för grundskolan

Antirasism: 

Aktiv verksamhet vars syfte är att minska och bekämpa rasism i de egna kretsarna, samhället och mer övergripande i hela världen. Det är viktigt att förstå att vi inte lever i ett samhälle som är fritt från diskriminering. Antirasism klassificerar vår dagliga verksamhet till praxis som antingen 1) ökar, 2) upprätthåller eller 3) minskar ojämlikhet och diskriminerande praxis. Antirasistisk verksamhet har alltid som mål att minska ojämlikhet. Utgångspunkten för antirasism är förståelsen av att problemet med rasism inte enbart har sitt ursprung i enskilda personer, utan i olika praxis och den politik som utövas i samhället. (Kendi, 2019)

Diskriminering: 

innebär att en person behandlas sämre eller att en person försätts i underläge på grund av en personlig egenskap utan ett giltigt skäl.

• Direkt diskriminering: En person behandlas mer ofördelaktigt än någon annan på grund av en diskrimineringsgrund utan ett giltigt skäl. Ett exempel är om en näringsidkare inte låter en svart person komma in i sina affärslokaler.
• Indirekt diskriminering: En skenbart jämlik regel, motivering eller praxis som försätter andra i underläge på grund av en diskrimineringsgrund utan ett giltigt skäl. Till exempel förutsätts vid rekrytering perfekta kunskaper i finska eller svenska, även om det inte är nödvändigt med tanke på utförandet av arbetet.

Diaspora: 

En grupp människor som har sina rötter i samma område, land, världsdel eller kontinent. Som exempel kan nämnas uigurdiasporan, den palestinska diasporan eller afrodiasporan. Rötterna i ursprungsområdet eller själva området är inte alltid tydliga, vilket till exempel gäller för den romska diasporan. (Fem-R, n.d.)

Exotisering: 

Att betona olikheter. Ofta verkar det positivt, men exotisering utgår från stereotyper och stärker dem. Ett typiskt exempel är beröm av hår. En person som berömmer en rasifierad person betonar olikheter genom att jämföra hans eller hennes hår med så kallat finländskt hår. Exotisering antyder att en del människor är normenliga och att andra avviker från normerna.

Inkludering:

Att så många grupper som möjligt involveras aktivt till exempel i beslutsfattande. Dess syfte i den antirasistiska kontexten är att förebygga att minoriteter lämnas utanför. Detta säkerställer att alla kan och vill delta i samhället. Varje deltagares insats uppskattas genuint.

Internaliserad rasism:

Att anamma samhällets ojämlika bemötande i sitt eget tänkande. Resultatet är att man ofta ser på sig själv enligt samhällets ofta rasistiska definitioner. Det finländska samhället anser att rasifierade personer eller personer med invandrarbakgrund är sämre än personer med så kallad helt finländsk bakgrund. Stereotyper upprepas ständigt, och därför kan en rasifierad person anamma dem och bete sig enligt dem.

Mikroaggression:

En avsiktlig eller oavsiktlig kommentar eller handling som förstärker och upprätthåller rasistiska eller på annat sätt diskriminerande stereotyper och som samtidigt får personen att känna sig som avvikande. Till exempel kan det handla om att man berömmer en person som rasifierats som icke-vit för att hen talar så bra finska eller svenska: samtidigt uttrycker den som berömmer talaren att hen anser att en svart eller brun person inte kan ha finska eller svenska som modersmål. Även om dessa verkar vara oförargliga frågor eller kommentarer, är de kränkande för den som frågorna ställs till och har en kumulativ effekt.

Minoritetsstress: 

Ständig psykisk belastning, dvs. stress och ångest som beror på diskriminering eller rädsla för diskriminering. Minoritetsstress beror på det omgivande samhällets krav att man ska vara på ett visst sätt. Om man inte kan uppfylla kraven kan detta leda till en känsla av annorlundaskap och underlägsenhet.

Med likabehandling avses att alla människor är lika värda oberoende av etniskt eller nationellt ursprung, kön, ålder, nationalitet, språk, religion eller övertygelse, åsikter, funktionsnedsättning, hälsotillstånd, sexuell läggning eller någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. I ett rättvist samhälle har alla likvärdiga möjligheter att utbilda sig, göra karriär, få service och utveckla sig själv.

Orientalism:

Europeisk inställning till kulturerna i Mellanöstern, Asien och Nordafrika. I orientalism ses dessa kulturer som oföränderliga, outvecklade, sinsemellan likadana och oförmögna att definiera sig själva. Kulturerna i fråga är skrämmande och i behov av utveckling, och därför ska man hålla dem i styr genom att erövra dem. Detta gör dem till motsatsen till den ”utvecklade, rationella och överlägsna” västerländska kulturen. Med västländer avse ofta Förenta staterna, Kanada och den största delen av Europa (Said, 1978).

POC:

Förkortning för den engelskspråkiga termen “person of colour”. I Finland används förkortningen mest bland POC-personer. Översätts ibland med ordet ”färgad”, men detta ord motsvarar den engelskspråkiga termen ”coloured” som är en nedsättande term på grund av sin historia.

• BIPOC: en förkortning för den engelskspråkiga termen “black, indigenous, person of colour” vilket betyder “svart, ursprungsfolk och rasifierad”. Begreppet används för att i större omfattning hänvisa till personer som upplever rasistisk diskriminering.

Strukturell rasism:

Rasism som utgår från lagstiftningen och olika institutioners praxis och regler.

Representation:

Ordet kan syfta på vilken som helst grupps närvaro till exempel i beslutsfattandet. Ofta används det emellertid för att främja en större och därmed jämlik representation av minoriteter. Det är viktigt att uppmärksamma representation, eftersom minoriteter inte har varit jämlikt representerade på grund av historisk diskriminering.

Rasifiering:

Rasifiering är en process där den dominerande gruppen ofta definierar representanter för minoriteter med till exempel en annan etnisk bakgrund enligt stereotyper. Syftet med rasifiering är att dominera och den är en central del av nationalism och imperialism.

Trakasserier:

Beteende som avsiktligt eller de facto kränker en persons människovärde och som skapar en atmosfär som är nedsättande eller fientlig mot personen. Till exempel rasistiska skämt som berättas på arbetsplatsen i syfte att kränka.

Vardagsrasism:

Diskreta och upprepade antaganden om en person i anknytning till personens antagna bakgrund. Sådan diskriminering och sådana trakasserier förekommer i offentliga lokaler, utbildningsinstitutioner, på arbetsplatser och vid jobbsökning. Sådan diskriminering förekommer även i offentliga tjänster, såsom i social- och hälsovårdstjänsterna.

Vithet syftar inte på hudfärg, utan har historiskt kopplats till överlägsenhet. Att anse att vithet är normalt används till att marginalisera icke-vita människor. Att stödja vithet är ett sätt att fortsätta att undertrycka icke-vita människor. Detta tvingar rasifierade människor till att anpassa sig till standarder för vita människor som befinner sig i maktställning.

Med vithetsnormen hänvisas egentligen inte till hudfärg, utan osynliga sociala hierarkier och maktförhållanden, där västerländskhet och europeiskhet ses som en norm som definierar samhällets strukturer. Den normativa karaktären kommer fram först när man avviker från den.

Vit feminism:

Främjar vita kvinnors rättigheter utan att identifiera deras privilegier. Förutsätter ofta att icke-vita kvinnor inte uttrycker sig själva eller kräver uppmärksamhet till exempel till diskriminering på grund av etnicitet förutom könsdiskriminering. Till vit feminism hör ofta kommersialism och bevakning av individens intressen i stället för att driva förändringar i gemenskaper eller samhället. (Crenshaw, 2015)

Vit makt:

En ideologi som anser att vita människor är bättre och mer värdefulla än andra människogrupper.