Alla som arbetar med barn och unga har ett ansvar att göra sitt bästa för att skydda dem från skada, men pedagoger bär dessutom ansvaret att uppfostra nya generationer. Därför är det viktigt att pedagoger utvecklar ett antirasistiskt arbetssätt som inte bara utgår ifrån att reagera på rasistiska händelser. Det krävs ett aktivt skapande av en antirasistisk kultur och en pedagogik som inte bara uppfostrar barn att vara ”färgblinda” utan ger dem verktyg för att förstå, identifiera och motarbeta rasism i sin omgivning. Men för att lyckas med det behövs det engagemang för att utbilda, agera och framför allt att våga förändra den institutionella praxis som visar sig reproducera ojämlikhet. Här är några tips på aktiva åtgärder:
1) Utbildning. För att kunna arbeta antirasistiskt behöver man en fördjupad förståelse för vad rasism är, hur den uttrycker sig i samhället, och vilka etablerade arbetssätt som finns för att motverka rasism. Även om vi i Finland har bedrivit allt för lite forskning kring detta ämne så finns det en hel del resurser från både Sverige och annanstans som man kan och bör ta del av för att öka sin kunskap.
2) Självrannsakan – på både individuell och institutionell nivå. Det är flera som gärna skippar detta obekväma steg efter att ha fått en introduktion till antirasism för att i stället hoppa direkt till åtgärder. Men utan en utförlig förståelse för problemet kan man inte utveckla utförliga lösningar. För att inte fastna på individuell nivå, utan också adressera de strukturella problemen behöver även utbildningsmaterial, läroplaner och praxis granskas.
3) Åtgärdsplan. Tyvärr händer det ofta att man påbörjar insatser utan att ha tagit sig tid att tänka igenom hur de egentligen kommer att implementeras eller vilka resurser som krävs. Att utveckla en ordentlig åtgärdsplan med kort-, mellan- och långsiktiga mål är viktigt för att skapa en institutionell kultur kring hur man hanterar rasistiska händelser och arbetar förebyggande mot rasism.
4) Ansvarstagande. På en institutionell nivå behövs en plan för hur man ska utvärdera sitt arbete enligt åtgärdsplanen samt hur man ska gå till väga om och när planen inte har följts. Det behövs även en plan för hur man ska hålla sina kollegor ansvariga, samt för hur man ska hålla de barn och ungdomar man arbetar med ansvariga på ett sätt som tar rasism på allvar samtidigt som det är pedagogiskt, läkande och konstruktivt.
5) Fortbildning. Antirasistiska utbildningar har blivit en kryssruta som många antar för att känna sig progressiva och sedan skuldfritt kunna fortsätta utan någon större förändring. Detta är ett mönster som blivit alltför bekant under det senaste året i samband med att Black Lives Matter-protesterna världen över skapade ett förnyat om än kortvarigt intresse i antirasism. Kom ihåg – och planera för – att den antirasistiska utbildningen aldrig är över.
Diskrimineringsombudsmannens utredning: Rasism och diskriminering vardag för finländare med afrikansk bakgrund.